Skip to main content

Debatt: Barn är ju meningen med livet?

När vi ändå är inne på det här med vad som är privat och inte enligt en del människor så vill jag nu berätta om någonting som jag stöter på lite för ofta ute i den stora världen. Något som gör mig både ledsen och lite mörkrädd för mänskligheten.

Jag är en social prick. Det har jag alltid varit. Jag har inga som helst problem att skaffa en kompis vid tomaterna på konsum. Jag bjuder på mig själv, lyssnar och vet hur man för en respektabel och kanske till och med lite ytlig konversation över disken i en affär. Men vissa verkar ta denna öppenhet som jag utstrålar på helt fel vis och tycker sig märkligt nog ha rätten att ställa frågor som är så privata att jag bara står och gapar.

Jag förstår inte riktigt hur man tänker och hur man tror sig ha rätt till att få svar när man säger till exempel på detta vis:

– Hur länge har du och din man varit gifta?

– Fem år nu i Augusti.

– Har ni några barn?

– Nej.. Men vi har två hundar och två katter.

– Varför..?

– Det… Har… Inte blivit så bara.

– Barn är ju meningen med livet!

Barn kanske är meningen med ditt liv. Men barn är inte en mänsklig rättighet. En del kan inte bli gravida, hur mycket de än önskar, går igenom behandlingar och ber till högre gudar. En del vill inte blir gravida. Och det verkar på något vis som att man ska behöva skämmas för att man inte vill ha ett barn.

I mitt och Ludwigs fall är det varken eller. Vi älskar barn, vi längtar efter barn, pratar mycket om barn och vi drömmer om barn. Det bästa stunderna på jorden för mig är när jag är hemma hos min bästa vän Hanna och har hennes två barn på vardera ben och de kramar om mig. Eller när min brorsdotter Astrid skiner upp som solen när hon ser mig via facetime. Eller när jag får fotografera barn, leka, busa och skratta tillsammans med dem.

Men man måste också vara lite realistisk och vuxen i livet. Jag anser att om jag inte ens kan ta hand om min personliga hygien hur ska jag då kunna ta hand om någon annans. Någon som förlitar sig på mig för att överleva. Min läkare brukar säga – Barnet har en pappa också Malin. Och det har han ju givetvis rätt i.

Men om jag inte får vara delaktig så som jag vill och kunna ge så mycket av mig själv som jag drömmer om. Då känns det inte rätt. Och det måste man respektera och förstå. Vi kan inte skaffa ett barn för att alla andra väntar och längtar. Vi vill skaffa ett barn när vi är redo. Det kanske tar ett år, det kanske tar fem år, det kanske aldrig händer. Vi kanske inte blir redo, vi kanske vill tillbringa vårt liv med att leva för varandra. Det är kanske det som är meningen med livet för oss.

Ord är som vapen, de kan såra och lämna blodiga spår. Jag har en förmåga att kunna skaka av mig märkliga kommentarer och gliringar. För jag har inte energi nog att kunna ödsla och slösa den på människor som inte vet bättre. Som inte förstår att de trampar på djupt vatten med hungriga hajar som cirkulerar. Men det gör ont. Det är ett ömt område.

En vacker dag kommer någon att plocka ner dessa individer på jorden och det kommer inte att bli vackert. Men det är inte min lott, jag berättar aldrig varför vi inte har några barn. För det finns ingenting som är värre än att se blicken av brinnande nyfikenhet snabbt bytas till blicken av ömkan. Hade Hanna varit där hade hennes ögon blivit svarta av ilska och jag hade fått hålla i henne för att hon inte skulle attackera som en kobra. Hon vet hur ledsen jag blir innerst inne och brukar säga till mig att jag har två barn, hennes barn. Mina fina, Noel och Ella.

Jag skulle vilja ge dessa nyfikna människor som inte har någon respekt en cykel, ingen hjälm så klart, för att sedan be dem sikta på en betongvägg. Men istället ler jag lite försiktigt och avlägsnar mig bara. Och med det beteendet löser man inga problem, det är jag medveten om. Men det är lättare att förklara pythagoras sats för en femåring än att förklara det här med gränssättning för en människa som tror sig ha rätt till all världens information. Hur många låsta dörrar inuti en labyrint man än har satt upp.

Tack för er tid.

12 thoughts to “Debatt: Barn är ju meningen med livet?”

  1. Åter igen Malin, bra skrivet!
    Jag kan bara hålla med dig i det här du skriver, man frågar inte sådär heller och varför tror endel att man bara kan klampa fram? Det kan vara ömt som du så sant skriver…Förstår att du tar åt dig!

    Hoppas att de som är sådär rysligt näsvisa ser detta inlägg! 🙂
    Kram till dej!

    [Svara]

  2. Hej Malin!

    Jag blir så arg!! Det är förskräckligt att folk inte fattar att det inte är ok att fråga så.
    Jag har pojkvän sen 13 år tillbaka och har precis fyllt 30 så den där kommentaren har man ju hört en och annan gång.
    Nu har vi inte ens försökt (och jag pratar gärna om det, fast på mina villkor och med de personer jag själv väljer) men det kan ju faktiskt vara så att det är ens största sorg i livet, att man inte kan bli gravid. Eller att man har valt bort barn. Det kan ju också vara så att man inte känner att man är där ännu.
    I vilket fall är det så jäkla irriterande att man ska behöva förklara sig heeeela tiden.

    Samtidigt tycker jag att det ska pratas mer om det här med frivillig eller ofrivillig barnlöshet. För jag tycker att det vilar en sån fruktansvärd skam över det nu. Men jag tycker ju inte att det är rätt sätt att prata om det på. Svårt det där.

    Min värsta kommentar är när folk säger så här:
    – Din syster som är yngre (som du vet, 4 år dessutom) har ju två barn. Blir du inte suuuugen?

    Vad svarar man på det? Jag älskar mina syskonbarn (och min sambos syskonbarn) mer än nåt annat och nu när jag inte har några egna barn så har jag massa tid och kärlek i massor för alla underbara barn i min närvaro.
    Ja, nu ska jag sluta, har skrivit en uppsats 😛 men det är ett viktigt ämne det här och jag håller med dig till fullo.
    Kram

    [Svara]

  3. Jättebra skrivet, Malin <3 Och du, du behöver inte förklara dig <3

    Sen är jag SÅ HIMLA TRÖTT på att det heteronormativa svenssonlivet är folks utgångspunkt vid såna frågor. Suck!

    [Svara]

  4. Återigen väldigt bra inlägg!
    Fattar inte varför folk ska tjata om barn bara för att man har varit tillsammans med en person en viss lång tid. Som sagt det finns många därute som kanske inte ens kan få barn, inte så skoj för dem och höra tjaten med mera med mera.
    Ännu värre när folk frågar om folk är med barn fast de kanske bara har lite för stor mage. PINSAMT!

    [Svara]

  5. Du skriver skriver ett bra inlägg. Det berör mig, jag förstår delvis hur du känner dig.

    Bara för man är tillsammans/gifta sen flera år tillbaka behöver man inte skaffa barn. Det har med rätta tidpunkten i livet att göra. För vissa kommer den fortare, andra längre fram eller aldrig. Vi har en norm där vi ofta frågar om barn. När ska ni skaffa barn? Vill ni ha fler? Räcker det inte nu?
    Jag mötte en förälder på förskolan där jag jobbade. Vi pratade om barn och syskon. Hon sa, jag vill inte ha fler barn, de räcker med ett. Jag trivs, och jag kan ge honom den fokus jag vill. Jag tyckte de lät vettigt. Nu vet jag inte om de blev några fler syskon men kändes som hennes beslut var ändå genomtänkt.

    Jag jobbar med barn och får ofta höra av dem, har du en bäbis i din mage? Nej, svarar jag, är bara tjock. Visst det gör ont men samtidigt det är sanningen. Barn är frågvis och de får fråga. En vanlig fråga är varför är jag tjock? Jag säger som de är, vissa är smalare och andra tjockare. Vi ser olika ut. I mitt fall, taskiga gener och svårighet att gå ner i vikt.

    Jag har en tanke om barn, de kommer när de ska komma. Vissa blir föräldrar unga, andra i mitten och vissa blir äldre föräldrar. I mitt fall har de inte kommit, och vet inte riktigt om de kommer heller. Det återstår och se, men nog längtar jag.

    [Svara]

  6. Jag får samma fråga och har helt enkelt börjat svara ”Det har du faktiskt inte med att göra” oavsett om det är min kära mor eller tanten på ICA som frågar. Jag orkar inte vara artig med det längre och jag tänker att om jag biter av kanske de lär sig till nästa gång.
    Man kan ju hoppas…

    [Svara]

  7. Bra skrivet! Det är ju så intressant ämne dessutom. Ännu mer intressant är det ju att man sällan ifrågasätts för att man skaffar barn. Tänk dig själv. ”Va? Har du tre barn? Varför det? Meningen med livet är ju att leva själv utan dessa jobba ungar!” 🙂 Och skulle man få för sig att ifrågasätta någon för att de skaffat barn, så är man minsann okänslig och det är minsann deras rättighet att skaffa barn.
    Nej, meningen med livet är att leva det så som man känner är rätt för en själv. Olika för alla.

    Fortsätt skriva dina kloka tankar!

    [Svara]

  8. Klockrent skrivet! Det gör ont i mig att folk kan vara så hänsynslösa, för det är det jag tycker att dom är.
    Jag är ju stor/tjock/fet kalla det vad du vill & du anar inte hur många gånger folk lagt handen på min mage & sagt grattis, du & Thomas har ju varit tillsammans så länge nu.
    Jag ler lite lätt, skrattar bort det & säger, det är bara lite för många bullar.
    Men inne i mig gör det ont, så jävla ont!

    [Svara]

  9. Jag förstår inte varför ”alla” fortfarande tar för givet att man kan/vill få barn?

    Jag kan känna mig så USEL vid vissa tillfällen iom. att jag inte känner det minsta lust eller intresse för att skaffa barn. Visst, det kanske kommer någon dag, men min första reaktion på skaffa-barn-prat är liksom fortfarande ”NEEEJ!!!”. Nu är det här inte riktigt samma sak som att t.ex. inte kunna få barn trots att man vill det (vilket jag gissar hade känts ännu värre) men ändå..:

    Min kille & svärmor satt & pratade om sänglakan av någon anledning & hon sa något i stil med att ”det är bra att spara ihop en massa för sen när du får barn så ska du se att det går åt en jäkla massa”. En helt vanlig välmenande kommentar som de flesta inte skulle reagera på, men jag fick direkt en stor sten i bröstet då hon sa det & tankarna började direkt att snurra; ”Jag vill inte ha barn.. Så han kanske aldrig kommer att få några.. Eller så kommer det att ta slut mellan oss för att han vill ha barn, men inte jag..”.

    Jag är fortfarande orolig för hur det ska gå med hela den biten, men vi får väl se!

    [Svara]

Kommentera

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.
%d bloggare gillar detta: